Satan vad jobbigt det var att kliva upp i morse. Klockan 6.25 ringde klockan och jag fick nära inpå dra upp mig själv med ett fast grepp i håret. Tur att det bara blir ljusare och ljusare nu!
Vi fick sluta tidigare idag, eftersom vi kollar på Matrix på filosofin och jag redan sett den förut, vilket var skönt. Så istället för att vara i skolan har jag gjort lite förberedelser för en grej som går under kategori "sång". Vad det är tänker jag dock inte berätta ännu! Hehe.

Repetition
Mamma
Lillebror
Mormor

Klassfest igår. Vi har det hur kul som helst på förfesten hemma hos Linn, men liksom alla förfester tog den slut och folket satte sig i bilar mot utgång. Bor man i Piteå och är 18, snart 19 år finns det bara ett ställe att gå ut på - Kalles krog.
På Kalles krog finns alla sorters människor, allt från fordonskillar i mjukisbyxor till ensamstående mammor i färgglada toppar från Gina Tricot och synliga BH-band.  På Kalles krog finns ett dansgolv, ett dansgolv stort som en skrubb. För på Kalles krog dansar man inte, man står ute och röker, vinglar omkring vid baren eller står framåtlutad över en av de allmänna toaletterna. Majoriteten dominerar, minoriteterna kvävs.

Sådärja. Sången gick som det skulle, tårarna har runnit färdigt, prästen har sagt sitt,  krykan har tömts, minnesstunden har tagit slut, släktingarna har åkt hem och farmor har påbörjat sin resa mot en bättre värld.

Förra veckan bestämde jag mig för att handla lite mindre på second hand, kolla lite mer i modemagazinen, dra åt bältet och släppa lite på det alternativa. Idag åkte jag till kupan, bara för att slå ihjäl en håltimme och lyckades ändå inte lämna stället utan ett plagg. Men vet ni? I vår och sommar dominerar färgerna modet, och ingen kan ju säga att den här inte kvalificerar till kulördelen?

Farmor lämnade efter sig ett par pälskragar och diverse döda djur. Hon var inte alls någon pälsmänniska. Inte för att jag tagit upp det globalt känsliga ämnet med henne, men jag skulle gissa att hon skulle vara en av dem som fnyser åt pälsbärare. I och för sig gillade hon ju aldrig djur, så hon kanske hellre såg dem döda. "Nu har det varit en katt på min balkong igen. Huvva, så äckligt!"

Jag gillar päls. Visserligen stödjer jag inte den hemska djurhandeln som just nu pågår och trots att jag knappast är djurens bästa vän, anser jag att vi skall värna om allt liv på jorden. Inget levande ska behöva lida.
"Varför bära äkta päls när konstigjord ser i princip likadan ut?" blir den självklara följdfrågan. Tja, varför äter du kött när du har möjligheten att livnära dig på annat vis? Jag menar, vi slaktar kor, grisar, kycklingar och höghoppande laxar - endast för föda. Vi förvarar snövita kaniner i bur vid husknuten, när de faktiskt hellre skulle hoppa runt i snön. Fiskar i regnbågens spektrum fraktas upp från tropiska ekvatorvatten. Flickor kompisar i form av små  valpar som i färden mot  lekparken mosas på pakethållaren till ungens trehjuling och som i slutändan grävs ned på bakgården. Är det verkligen så mycket bättre?

Ursäkta mig för min djupa bekymmersrynka och mitt kritiska öga, men jag tycker faktiskt inte det. Så länge djuret haft ett bra liv och avrättats på rätt sätt innan den skinnflås, känns det inte mer fel än en gris som slaktats för julskinka. Visst, jag skulle aldrig själv köpa eller uppmana någon annan att köpa en ny päls i butik, just för att jag inte stödjer marknaden. Men att ta vara på gamla djur som för länge sedan redan slaktats stämplar jag i klargrönt. Kastar du färg på mig för det, svär jag att kontra med att loska på din barnarbetespräglade tröja från H&M.

Kommer att bli asball tillsammans med min stickade tröja från Kupan.